Click in the field, then press CTRL+C to copy the HTML code
Copy
<div style="background:#fff;border:#bbb dashed 1px;padding:5px"><a href="http://sv.citatepedia.ro/comments.php?id=446" style="color:#000;text-decoration:none"><div style="margin:10px 0"><strong>Korpen</strong></div><div style="margin:10px 0">Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde,<br>bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi.<br>Knappt jag börjat slumra, förrän något knackade på dörren,<br>något pickade på dörren, — ticketick det ljöd däri.<br>Upp jag blickade och sade, väckt utur mitt drömmeri:<br>"nå stig in! Vem söker ni?"</div><div style="margin:10px 0">Aldrig går det ur mitt minne: årets sista natt var inne,<br>i mitt rum, som i mitt sinne, skred dess skuggors tåg förbi.<br>Längtande till morgonstunden, höll jag mig vid boken bunden;<br>ack, men djupt i hjärtegrunden, ack, som alltid, ljöd däri<br>hennes namn som här förklungit — Leonor det klingar i<br>änglasfärers harmoni.</div><div style="margin:10px 0">Lampan fladdrande beskiner sidenböljande gardiner,<br>hör, det prasslar, hör, det viner i det tunga draperi!<br>Och vad annat förr mig hände, aldrig sådan skräck jag kände,<br>aldrig hemskare sig tände flamman i min fantasi,<br>och jag viskar, icke hörbart, blott att varda skräcken fri:<br>"stig då in! Vem söker ni?"</div><div style="margin:10px 0">Dock min häpnad snart sig lade, lugn jag återvunnit hade,<br>då jag gick till dörrn och sade: "ack förlåt mitt bryderi!<br>Över nyss i slummer bragta sinnen smög så sakta, sakta<br>eder knackning, knappt att akta, knappt att uppmärksammad bli."<br>Ut jag såg i förstugången, men vad såg jag väl däri?<br>Endast skuggors feeri.</div><div style="margin:10px 0">Ut min blick i mörkret irrar, in i nattens djup han stirrar,<br>och en dröm min själ förvirrar, med onämnelig magi.<br>Ej den djupa tystnad störes, ej en bild för ögat föres,<br>"Leonor!" det viska hördes... O, vad smärta ljöd däri!<br>Vilka äro de som växla detta kvävda hjärteskri?<br>Jag och eko, endast vi.</div><div style="margin:10px 0">Dörren knappt jag stänga hinner, knappt min bok jag återfinner,<br>och det knackar. Pulsen brinner... är det, är det trolleri?<br>Hastigt rinner mig i hågen: å, det är på fönsterbågen!<br>Still, I tankar, I som frågen, vad av detta månde bli,<br>still, mitt hjärta, tills jag funnit, att det mystiska häri<br>var — en vind som flög förbi!</div><div style="margin:10px 0">Ha, då fönstret upp jag kastar, in en korp i rummet hastar —<br>Ståtlig fågel! Mystisk uppsyn! Sekler skönjas ju däri.<br>Ingen hälsning han mig bringar, då han straxt på svarta vingar<br>upp på dörrens karm sig svingar och slår ned så trygg och fri<br>på en Pallasbyst å karmen, fullt så hemmastadd och fri<br>som i skogens sceneri.</div><div style="margin:10px 0">Vad? Jag tror att hans besatta uppsyn lockar mig att skratta.<br>Visdomsdryg syns han sig skatta. Läk då min melankoli!<br>Sändebud från nattens länder, dit du kanske återvänder,<br>gamle korp från Stygens stränder, säg, då du min gäst vill bli,<br>säg ditt namn i underjorden, säg, hur nämnes du däri?<br>Korpen svarade: Förbi.</div><div style="margin:10px 0">Underligt jag fann det vara, att en fågel så kan svara;<br>fast hans svar var ett ord bara och med föga mening i,<br>ty bland alla mänskosöner vem har rönt vad här jag röner,<br>att en kolsvart fågel kröner dörrens karm så trygg och fri,<br>sitter på en bild av Pallas, som i skogen trygg och fri,<br>kallande sig själv Förbi?</div><div style="margin:10px 0">Korpen, som allt jämt vill tjäna till en hjälmkam åt Athena,<br>sade detta ord allena; han har tömt sin själ däri.<br>Ej den djupa tystnad stör han, ingen enda fjäder rör han. —<br>"Hopp och vänner flugit från mig; snart väl skiljas även vi,"<br>så jag sade: "när är stunden, då vi skiljas även vi?"<br>Korpen sade då: förbi.</div><div style="margin:10px 0">Att en fågel så kan svara, hör ju till det underbara;<br>dock, han säger ett ord bara, som han kanske övats i<br>av en skald, vars hårda öde, förrn han lades till de döde,<br>ville, att hans strängar ljöde till det enda ord: förbi —<br>att hans sång, den brustna, ljöde i ett enda hjärteskri:<br>förbi, förbi!</div><div style="margin:10px 0">Mitt för dörr och korp jag rycker soffan fram, ty, som jag tycker,<br>bör han lyss till mina nycker, mildra min melankoli,<br>och på soffans sammet sänker jag mig ned och eftertänker,<br>vad i fågelns ögon blänker, vad det är för trolleri<br>i hans dystra Hadesskepnad, vad det är för mening i<br>detta hesa rop: förbi.</div><div style="margin:10px 0">Så jag länge överväger, ej ett enda ord jag säger,<br>korpen stirrar — hu, han äger i sin blick en hemsk magi!<br>Tankfull lutar jag mitt sjuka huvud mot det sammetsmjuka<br>hyende, vars purpur lampan sprider skiftingar uti.<br>Ack, den tid, då henns huvud lutade i svärmeri<br>mot dess purpur, är förbi!</div><div style="margin:10px 0">O, igenom rummet simma ambraskyar som en dimma!<br>Lyss, jag tycker mig förnimma änglars tysta steg däri.<br>Fören I från Gud en hälsning, kommen I med hopp och frälsning,<br>frälsning, ack, från hennes minne, som min ande fängslats i?<br>O, är ögonblicket inne, då min själ kan varda fri? —<br>Korpen ropade: förbi!</div><div style="margin:10px 0">Du profet och leviatan, kanske fågel, kanske satan,<br>slungad hit av mänskohatarn eller stormens raseri,<br>säg min arma själ, som lider, som besegrad ännu strider,<br>i vars spår förtvivlan skrider — säg vad änden månne bli!<br>Finns i Gilead ännu balsam, finns ett hopp att varda fri?<br>Korpen svarade: förbi!</div><div style="margin:10px 0">Du profet och leviatan, kanske fågel, kanske satan,<br>säg, du bud från mänskohatarn, vid den Gud vi leva i,<br>väntar ingenstädes freden? Förer ej den tunga leden<br>till ett fjärran saligt Eden, där jag åter slutes i<br>hennes famn, vars namn nu klingar ljuvt i himmelsk harmoni?<br>Korpen svarade: förbi!</div><div style="margin:10px 0">Bort från mig, demoners like! Till ditt dystra avgrundsrike<br>hän i storm och natt du vike! Höj du där ditt hesa skri!<br>Lämna ej ett dun till minne av det ord, som kvalt mitt sinne!<br>Är ej ögonblicket inne, att du lämnar dörren fri,<br>fritt mitt hjärta, som du borrat djupt din rovdjursnäbb uti?<br>Korpen svarade: förbi!</div><div style="margin:10px 0">Vingen ej han röra gitter; — kvar sen åratal han sitter,<br>och hans drömblicks hemska glitter stirrar jämt med häxeri.<br>Skimrar lampan, skiner månen in på mig och Hadessonen,<br>ser jag honom, korpdemonen, skugga golv och draperi.<br>O, den svarta, svarta skuggan dväljes jämt min själ ini,<br>suckande: förbi, förbi!</div><div style="margin:10px 0"><br /></a><br />poem by <a href="http://sv.citatepedia.ro/by.php?a=Edgar+Allan+Poe">Edgar Allan Poe</a>, translated by Viktor Rydberg<div class=q> <img src="https://www.citatepedia.ro/g/32share.png" style="float:left" alt="Share"> <script type="text/javascript" src="//s7.addthis.com/js/300/addthis_widget.js#pubid=citatepedia" async="async"></script><div style="display:inline-block" class="addthis_sharing_toolbox" data-url="http://sv.citatepedia.ro/comments.php?id=446" data-title="Korpen de Edgar Allan Poe" data-description="Trött en natt jag satt och drömde vid en gammal bok, där glömde,/bakom seklers förlåt gömde tankar hägrade förbi./Knappt jag börjat slumra, förrän något knackade på dörren,/något pickade på dörren, — ticketick det ljöd däri./..."></div> </div> </div>
solid border
dashed border
dotted border
double border
groove border
ridge border
inset border
outset border
no border
blue
green
red
purple
cyan
gold
silver
black